Så här såg jag ut julen 2008...

... och så här i juni 2009 (-17 kg)

och så här såg jag ut i november 2009 (-30 kg)

Idag 1,5 år efter operationen ser jag ut så här. (-45 kg)

Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, det syns ju viss skillnad :)

Våran lilla Charlie som är en tjej fast alla tror att hon är en kille.

Gosiga Zelda poserar i gräset!

Charlie är trött

Zelda sitter och pratar som vanligt!

Svanskramas

Har nu ätit lite frukost och fixat med disk och nu ska här pluggas lite. Ska få in två reflektioner på 2-4 sidor om både Astrid Lindgren och Fantasy. Man ska skriva om sin relation till ämnena och det kommer inte bli några problem för mig att skriva om Astrid. Hon har inspirerat mig mycket i min barndom, till mina föräldrars förtret och ibland skräck.

Efter att ha titta på när Emil slog sönder alla vinflaskorna efter hans fylla tyckte jag och grannen Niklas att det vore en fantastisk idé att göra likadant, han hade ju en sån bra anledning tyckte vi. I brist på vinflaskor tog vi drickabacken och bar iväg till närmast storsten där vi började krossa flaska efter flaska till mamma kom i en rasande fart. Vi försökte förklara vår geniala idé men på något konstigt sätt var hon inte lika imponerad som vi av idéen.

En annan episod där mina och Niklas föräldrar ångrade att vi fått titta på Astrids filmer var efter att vi kikat på Madicken när hon hoppade från taket med ett paraply.

Som tur var (?!?) hade Niklas ett tak precis utanför sitt rumsfönster som vi ansåg var ypperligt för ett litet äventyr i Madickens anda. Niklas mamma kom rusande som ett skott uppför trappan när hon hörde små trippande steg på taket. In genom fönstret kom vi med rasande fart och vi kunde inte förstå att våran geniala idé inte heller denna gång betraktades som genial.

Ja, som ni ser har jag gott om relationer till Astrid och hennes karaktärer, fantasy blir det nog lite knepigare med det går nog ändå.

Näe, nu kan jag inte sitta här och roa mig mer måste plugga, plugga, plugga!!! (Får se om Alfons kanske dyker upp idag med så min föresats grusas)

Ha en bra dag i solen!

Kollade på en film med kärleken min, Remember me med Robert Pattinson (riktigt bra den rekommenderas) och så långt gick det bra med att följa min egen föresats.

Men sen sket det sig, till Jimmies förtret, vi skulle kolla på en till film när Alfons Åberg i mig dök upp och jag skulle BARA! Pyttsan, det blev minsann inget BARA!

Drog med mig båda bordsskivorna ut och fram med slipmaskinen och slipa allt vad tygen höll. Snyggt blev det men mycket slippapper gick det åt och jag tackade gudarna för att jag hade fått låna slipmaskin av farmor och därmed slapp putsa för hand. Jimmie däremot fick slipa på med vanligt sandpapper på kanterna där inte maskinen kunde plöja fram.

Sen var det målartvättning och sen skulle det torka och efter det kom kruxet. Lack med vitt pigment. HUR FÅR MAN DET JÄMNT? Det där jäkla trät suger i sig olika mycket och det blir fläckigt, penseln tappar strån, det blir för vitt och...... Sur som citron var jag innan det var färdigt men efter att ha begrundat mitt verk ett tag så känner jag mig ändå nöjd nu.

Trots att jag skulle ta det lugnt känns det ändå skönt att jag tog tag i bordet, nu är det bara klarlack som ska på i morgon och sen har vi ett fungerande köksbord igen. (Har upptäckt vad besvärligt det är att inte ha något köksbord i köket och vara tvungen att äta inne i vardagsrummet).

Nu ska jag skynda mig i säng innan Alfons dyker upp igen för nu orkar jag inte med han nå mer idag. Ska kolla om karln min vill lägga sig också så kanske vi kan kolla på den där filmen som fick stå tillbaka för mitt ska bara!

Bilder på bordet kommer så snart det är klart!

Natti Natti

Men jag måste säga att det var helt underbart besöka Järvzoo igen. Vädret var perfekt, inte för varmt. Vi gick sakta och tog vår tid och stannade länge och tittade och pratade och diskuterade alla djuren vid hägnen. Henrik var mycket intresserad av vad alla djuren hette och han frågade hela tiden efter "biljimsfalken" (pilgrimsfalk).

Kristin trivdes bra med de små killingarna i "Barnens djurgård".

Våran duktiga kartläsare som såg till att vi kom rätt! :)

Stora älgen var mycket intressant

Korv till lunch, men brödet kan man skippa tyckte Kristin!

Henrik och Jimmie kollar på kartan och försöker lista ut vilket djur som kommer härnäst.

Vi blev helt förskräckta när vi kom till fjällugglan och hittade den på marken. Henrik utbrast: ÄR DEN DÖD IDA, ÄR DEN DÖD? Som tur var var den inte död utan bara sömnig.

Inte helt fel att fika till den här utsikten!

Kakor i all ära, men vattenmelon är nog mumsigare ändå :)

Att få komma så här nära ett rådjurskid tyckte både Henrik...

och Kristin var spännande!

En kram med lilla kalven...

och en sista klapp på killingen avslutade dagen.

Hem åkte vi sen med två trötta barn som somnade sött i baksätet båda två.

Jag är även jag trött så idag blir inte mycket mer gjort.

Dom här stackars katterna våra ställer ju som sagt till det titt som tätt.

I förrgår kväll kom Zelda hem med en framtass som var dubbelt så stor som den andra (det räcker tydligen inte med att hon blev påkörd för några veckor sen), så igår morse blev det till att ringa veterinären. Det visade sig att det inte var någon fara utan att hon läker av sig själv.

Men inte räcker det med Zelda inte, neeej då, Charlie kan ju inte vara sämre hon så igår kväll kommer hon in med ett svällt öga och dessutom rycker hon i hela kroppen som om någon biter henne. 
Detta resulterade i att jag och Jimmie spenderade några timmar i natt med att klappa och klia på henne och samtidigt leta efter loppor och löss ocg allt möjligt. Vi hittade ingenting så vi får se idag hur hon mår om det blir åter ett veterinärsamtal. Kanska borde skaffa klippkort hos Gudrun.

Kameran är packad så det gäller bara att komma ihåg att fota så får ni se lite bilder ikväll.

Kram kram

Jag kommer skriva om mitt liv och vardagen som student, sambo, kattägare (dom här missarna ställer till mer problem än ni anar) och allt annat jag är och kommer att bli.

Det kommer nog ta ett tag för mig att komma på hur jag verkligen ska göra detta, blogga! Men ha tålamod det tar sig säkert. Jag ska försöka lägga in mycket bilder eftersom det är något jag själv uppskattar med en blogg och dessutom ska jag göra mitt bästa för att uppdatera ofta.

Hoppas att det är någon liten stackare som vill läsa den här lilla bloggen, om inte annat så har jag mitt liv (som det ser ut just nu) bevarat för min egen del i framtiden.

Nu så är det i alla fall dags att knyta sig för idag, i morgon bitti bär det av till Järvzoo med småkusinerna Henrik och Kristin. Ska ta med kameran så förhoppningsvis dyker de första bilderna upp här i morgon kväll.

Godnatt!