Kollade på en film med kärleken min, Remember me med Robert Pattinson (riktigt bra den rekommenderas) och så långt gick det bra med att följa min egen föresats.

Men sen sket det sig, till Jimmies förtret, vi skulle kolla på en till film när Alfons Åberg i mig dök upp och jag skulle BARA! Pyttsan, det blev minsann inget BARA!

Drog med mig båda bordsskivorna ut och fram med slipmaskinen och slipa allt vad tygen höll. Snyggt blev det men mycket slippapper gick det åt och jag tackade gudarna för att jag hade fått låna slipmaskin av farmor och därmed slapp putsa för hand. Jimmie däremot fick slipa på med vanligt sandpapper på kanterna där inte maskinen kunde plöja fram.

Sen var det målartvättning och sen skulle det torka och efter det kom kruxet. Lack med vitt pigment. HUR FÅR MAN DET JÄMNT? Det där jäkla trät suger i sig olika mycket och det blir fläckigt, penseln tappar strån, det blir för vitt och...... Sur som citron var jag innan det var färdigt men efter att ha begrundat mitt verk ett tag så känner jag mig ändå nöjd nu.

Trots att jag skulle ta det lugnt känns det ändå skönt att jag tog tag i bordet, nu är det bara klarlack som ska på i morgon och sen har vi ett fungerande köksbord igen. (Har upptäckt vad besvärligt det är att inte ha något köksbord i köket och vara tvungen att äta inne i vardagsrummet).

Nu ska jag skynda mig i säng innan Alfons dyker upp igen för nu orkar jag inte med han nå mer idag. Ska kolla om karln min vill lägga sig också så kanske vi kan kolla på den där filmen som fick stå tillbaka för mitt ska bara!

Bilder på bordet kommer så snart det är klart!

Natti Natti