Igår var vi på bandy, jag, älskling, syster och paps. Jäklar vad det var spännande, var på fullaste allvar tvungen att stoppa huvudet mellan benen ett par gånger för det snurrade i huvudet. Patetiskt hur inne jag har blivit i denna sport och allt är på grund av Jimmie, men jäklar vad kul det är. Förargade en gubbe också igår eftersom jag tog "hans plats" (synd för dig att du inte är på plats i tid då farbror lilla) och lyckades till och med chocka honom under matchens gång. Tror han tittade mer på mig än på matchen och bara flinade när jag skrek som en galning i glädje och svor som en borstbindare på domarjävlen. Det trodde han tydligen inte att lilla jag kunde föra sånt liv och vara så engagerad i spelet. Där fick han så han teg och inget mer tjafs om platser blev det heller :)